Saltbränning

Varje vår åker Keramikskolan till Jan-Åke Andersson, en vedeldande keramiker i Tibro, för att
bränna i hans saltugn. Saltugnen är hans lilla ugn, den stora, Anagamaugnen, tar någon dag
att packa och tre dygn att bränna och i den bränner han bara en gång om året och då är den
full av månaders produktion. Saltugnen däremot blir klar på en dag, men endel förarbete krävs
förstås. Veden måste kapas, klyvas och staplas. Det som ska brännas ska glaseras invändigt
och engoberas utvändigt och sedan ska det packas in i ugnen. Hur man packa ugnen är viktigt,
man kan styra lågan och det påverkar resultatet. Under bränningen blir inte bara krukorna utan
allt i ugnen glaserat, så allt som ställs in i ugnen måste stå på små duttar av aluminium och lera.
Duttarna är immuna mot salt, vilket gör att krukorna inte fastnar.

Vad är det då som är så speciellt med saltbränning? Förutom att man får vara utomhus och
elda är det förstås det speciella glasyrresultat man får av saltet. Under bränningen tillför man salt
genom att föra in en bräda med salt i eldstaden. Saltet förångas och följer med lågorna in i
ugnskammaren, där står det dessutom ett 60-tal små koppar med salt. Saltångorna förenar sig
med lerskärven och bildar glasyr.